Behold, a 170-foot trampoline in a Russian forest.
We’re bouncing on out of here, folks. Have a great night.
via This Is Colossal
SpY is an artist from Madrid. His work consists in the playful reappropiation of urban elements in public settings.
(via thisbigcity)
Hemma i norr!
…efter en händelserik hemresa med besök i London, Lomma och Linköping.
Här är hela resan:
Lomma >buss> Malmö >buss> Malmö Airport (MMX) >flyg> Stansted (STN) >buss> London, besök hos Erik, övernattning två nätter >buss> Stansted >flyg> Marseille MP2 Airport (MRS) >tåg> Montpellier, övernattning >tåg> Beziers >tåg> Bedarieux >skjuts> Hemma hos värdfamiljen, tre veckor och en dag >skjuts> Bedarieux >tåg> Beziers >buss> Beziers Airport (BZR) >flyg> Luton (LTN) >buss> London, Erik och Bella, yay! övernattning >buss taxi> Stansted >flyg> Malmö Airport >buss> Malmö >buss> Åkarp >gång> Lomma, häng med korridorsfolket och övernattning och lantmästarnas luciatåg :D >buss> Malmö >tåg> Linköping, besök hos Rasmus, övernattning >tåg> Stockholm C >tåg> Arlanda flygplats (ARN), oplanerat häng med Amanda och Ellen som jag inte sett på evigheter och Bella >flyg> Skellefteå flygplats (SFT) >buss> Skellefteå >buss> Hemma
Jag har varit på sju olika flygplatser och nio olika tågstationer, färdats över en tidszon och tillryggalagt totalt 5 654 kilometer. Jaja, så häftigt är det kanske inte, men det har varit en underbar resa!
Lite mer bilder och minnen från resan kommer att publiceras fastän den är över. Bland annat några franska recept! Men det kan dröja, måste testa dem först :)
Ni ser den vita toppiga saken på berget till höger? Det är tydligen en medeltida borg. Den ligger 1,5 vandringstimmar bort och jag har velat ta mig dit rätt länge utan att lyckas.
Första gången följde jag en väg som bara försvann, helt seriöst, ut i ingenting och jag fick klättra på en bergssida med nån slags vintergrön ek (det är den som gör att det ser så sommrigt ut här) och taggiga klätterväxter.
Oh, på tal om taggiga saker, ni anar inte hur mycket björnbär det växer här! Jag borde ha åkt i juli-augusti istället.
I alla fall. Jag klättrade där med familjens två hundar glatt springandes bland träden. När jag kommit ut ur skogen, ner från berget och fram till en väg var jag halvvägs. Den svarta och mer långhåriga av de två hundarna flåsade som ett ånglok och jag blev orolig för att den inte skulle orka hela vägen. Jag var själv rätt trött av den oväntade bergsklättringen och vi vände så tillbaka. Det var dessutom rätt molnigt och trist och det fanns därför ingen chockerande vacker vy att se fram emot.
En vecka senare försökte jag igen. Det var mycket vackert; soligt och klart. Jag ville gärna göra vandringen själv och slippa känna ansvar för hundarna, men de är tydligen ALLA människors bästa vänner och ville absolut följa med mig. Så jag vände tillbaka när jag efter en halvtimme inte hade lyckats få dem att sluta följa mig.
Men i söndags (en vecka senare, den nionde) så nådde jag den slutligen! Tredje gången gilt! Jag gick från den lilla pittoreska byn Le Lau (bild 2), dit jag hade fått skjuts för att slippa hundarna. Jag fick tips om att följa en gulmarkerad stig upp i bergen, men det fanns ingen sådan, så jag följde en blå. Vid ett tillfälle såg jag två gula markeringar, men det var allt. Jag hade fotograferat av en karta över området, och försökte se vilken väg som var vettigast att följa. Kartan var hopplös och det mest vettiga verkade vara att strunta i den och gå rakt mot berget som borgen står på, och sedan klättra uppåt. Jag gick rätt länge utan att se berget, men plötsligt så svängde vägen och den mest magnifika vy öppnade sig! Det var otroligt (bild 3), och bilden kan inte förmedla det jag upplevde.
Jag åt lunchen jag hade med mig (makaroner med skinka och tomatsås) och började klättringen. Det tog en timme att nå toppen. Hela klättringen var så givande, den kändes helt ny och meningsfull. Och att slutligen nå toppen! Att inse att ljuset som faller mellan träden markerar en öppning, och där står resterna av den uråldriga borgen! Och så upp, upp sista biten, och utsikten som möter dig! Bild 4 kan inte förmedla det hela, men den säger ändå mer än tusen ord.
Asdfdfgghhdsdd!
Hmm… (1 - 5 december)
Jag har nu bestämt mig för att återvända till Sverige. Vintern kommer och husvagnen är inte en passande bostad denna tid på året. Det blev en kort visit, endast tre veckor, då jag åker den 11:e december. Men jag har lärt mig en del och upplevt massor med annorlunda saker. Bland annat:
- En fransk frukost kan vara himla god. Det är typ yoghurt och mackor med sylt och te.
- Fått sagor lästa för mig på franska. Hur många 22-åringar får sagor lästa för sig? En hette Coco est tout nu och handlade om en elefant som klädde sig och en annan handlade om en pojke som försökte prata engelska med en engelsk hund (Max et le chien anglais).
- Kört en matopikeur. Har ingen aning om jag stavat rätt, men så kallas i alla fall det verktyg vi använde för att hacka sten.
- Upplevt såna stjärnklara nätter att bara det gjorde resan värd besväret.
- Varit på två fester. Den andra av dem var full med mat och jag kände ingen smak på grund av en förkylning. Meh.
- Sett fin konst gjord i papier mache.
- Smakat god belgisk öl och riktiga pain au chocolat.
- Sett att även en stad med fina spårvagnar kan ha hemlösa. Många fler hemlösa än svenska städer utan spårvagnar, faktiskt.
- Fått veta att avstånd i ett bergslandskap inte är vad de verkar. De är mycket längre.
- Lärt mig att man lätt kan göra yoghurt hemma. Den blir mycket god, men får konsistens av äggvita/snor.
- Insett att dagarna känns meningsfullare om de fylls med konkret arbete som ger någorlunda synliga resultat inom rimlig tid och är till nytta för människor runtom.
- Tappat bort mig.
- Lyckats göra mig förstådd (nästan alltid).
- Fått perspektiv.
Frost Flowers Blooming in the Arctic Ocean are Found to be Teeming with Life
These snowflake-like crystals grow from tiny imperfections in floating sea ice, the super-frigid air causing water vapor to crystallize right out of the air into the stunning ordered shapes you see.
These “frost flowers” have been found to harbor microbial life, far more than the sea around them, creating tiny ecosystems like forzen coral. Life does find a way, huh?
Read more about the research of these “frost flower” microbial communities here.
(via Colossal)
Helvete tumblr
varför laddar du inte upp mina bilder?
Interiör från husvagnen.
(krukorna är där för uppvärmningen :) )
Ett minne från Borgen: friterad kladdkaka.
Lite som dethär, fast mer städat å de. Receptet till kakan tackar jag Love för.
29 november
Vi är nu klara för denna gången med att hacka bort sten från golvet i bottenvåningen och har gått över till det rakt motsatta: ovanvåningens tak. Där ska luftspärren, en plastfilm som ligger över isoleringen, tejpas i alla kanter så att den blir så tät som möjligt. Gipsskivor för innertaket har blivit köpta och ska sättas upp så fort tejpningen är färdig.
Betong, jag väljer DIG!
The chemical structure of geosmin, the compound behind the smell of the Earth after rain, which itself is known as petrichor. Geosmin is a compound released by certain soil bacteria called Actinomycetes, and falling rains cause it to be released into the air. We are sensitive to 10 parts per trillion, or one drop in an Olympic-sized swimming pool.
Next time you’re dancing in the rain with someone you love, tell them how much you like the smell of (4S,4aS,8aR)-4,8a-Dimethyl-1,2,3,4,5,6,7,8-octahydronaphthalen-4a-ol.
Före och efter, med fem arbetsdagar emellan. Stenen borta och golvet sänkt, men det är inte färdigt än!
Here I live now!
Här bor jag! Kolla vilken vy! Och vilken mysig husvagn! Ingen el, inget rinnande vatten, en liten gasspis… en idyll. Och jag menar det. Jag behöver inte mer än så. Måltiderna lagar vi i familjens yurta, så spisen är mest för te och uppvärmning.
